2015, jag är redo.
Nyårsafton firades traditionsenligt hemma med feber. Jag har haft feber efter varje gång jag flugit över atlanten så varför inte även denna gång? Fram till tolvslaget kände jag mig så svag att jag höll på att svimma bara jag reste mig upp men sen började jag känna mig piggare och idag mår jag mycket bättre. Vi skålade i Prosecco och spelade sällskapsspel och jag somnade inte förrän halv fem imorse. Det är ju ändå inte helt fel för nyårsafton, men nästa år tänker jag skippa febern och hitta på något annat.
Kvällen innan proppade jag i mig Ipren och följde med familjen till ett fullsatt Bern Arena för att titta på Örebro - HV71. Någon gång i november mejlade jag pappa och frågade om vi kunde gå på match när jag kom hem och denna matchen blev det. Tyvärr förlorade Örebro, men det var fint ändå. Minns inte när jag tittade på en match med min bror senast, för han har alltid träning eller match själv, men nu har han brutit benet så ja, det här var ju en bra sak med det iallafall. Saknade honom så mycket när jag var i DC, det var inte klokt.
Avslutar med den sista brinnande solnedgången jag fick uppleva från taket i Arlington. Tänker att allt borde avslutas så här. OBS oredigerad. Ikväll har vi tittat på Winter Classic, live från DC och jag saknar ihjäl mig även fast det bara gått lite mer än en vecka.
2015, nu är jag redo för nya äventyr.